Alla inlägg under januari 2014

Av storm82 - 27 januari 2014 19:13

Kärlek är ett väldigt stort ord, vad menas med det? att man bryr sig om någon? att man tänker på någon hela tiden eller vad kan man sätta in ordet i?

Själv funderar jag på med jämna mellanrumm om jag någonsin har varit kär, om jag är kapabel till at känna kärlek. Jag bryr mig om min familj och mina vänner otroligt mycket, men.... älskar jag dom?

Vi har många känslor inom oss, frågan är bara om vissa har mer förmåga än andra på att visa hur dom känner. Den som gör mig orätt kan sluta exictera för mig, den finns inte i min värld, den som skadar mig, har jag svårt att förlåta, den som gör mig glad, är min närmaste vän, men tror aldrig att jag riktigt känt verklig kärlek, någon som varit mit allt, dom jag varit tillsammans med har jag varit förälskad i, men den känslan har snabbt försvunnit, gått över till att jag tyckt om, mer kan jag inte säga att jag känt för dom, 

Hoppas ni där ute får uppleva den härliga känslan att få vara kär, att bli älskad... 

Av storm82 - 15 januari 2014 14:50

Jahap, då har man avverckat en dag till. Man blir deprimmerad av allt som händer runt om en. Man ser folk som håller varandra i händerna, går och shoppar, tar en fika med en vän. Vad gör jag? Går ner till min sysselsättningsplats, gör det jag ska där nere, sen går man hem igen. Den enda som möter mig är katten, sen ska man laga mat, spendera en ensam kväll igen. Inne i en djup svacka nu, där jag känner att jag inte duger till, inte kommer få några barn, ingen att leva tillsammans med. Jobb är en avlägsen drömm, men något jag vill så mycket, få känna ett värde, att man gör något för sig själv. Men vet inte längre vad jag duger till. ingen som precis stöttar mig, känns som om jag måste klara av alla mina hinder helt själv, för ingen som bryr sig. Hur ska man göra för att hitta en väg ut ur allt som blockerar en???

Av storm82 - 11 januari 2014 22:03

Blir så trött, blir sviken gång på gång, känns som om det inte finns någon som är seriös där ute, någon som man kan lita på. Dom drar en till sig, sen sviker dom, tror jag ger upp. Finns ingen där ute som är värd mina tårar, känns så tråkigt att inte ha någon att stödja sig på, någon som finns där och stöttar en när det behövs, någon som man kan mysa, skratta och gråta med. 

Men min lott i livet är väl en nitlott. konstigt om ens självkänsla är i botten? 


Av storm82 - 9 januari 2014 18:33

En tanke om alla dom som tigger pengar, på senare tid har jag märkt av att det är många som tigger som har utländsk härkomst. Jag har som regel att aldrig ge pengar, många av dessa blir körda med bil och avsläpta på en speciel plats med tillsägelse vad dom ska göra.

Har haft flera som kommer med sina små lamminerade lappar med värsta snyffthistorien om hur illa dom har det, att dom inte har mat för dagen. inga kläder att sätta på sig, att dom har lidit stora förluster i sina hemländer. Dessa skulle jag aldrig ge något till. Om man skulle försöka ge dom något att äta, skulle dom bara kasta det i ansiktet på en. Igår såg jag en man, han var så krokig, käppen peka nästan rakt ut, ett under han kunde ta sig fram över huvud taget, hade jag gått så hade jag trillat på näsan. Antar att det tar flera års träning att lära sig gå på detta sättet. Innan ni dömmer mig, så finns det personer som sett samma man, gå helt rakt upp, inte behöva använda käppen, bli avsläppt av några bara en liten bit ifrån, så han hinner komma in i sin roll. 

Det tråkiga är alla som går på dessa lurendrjerier, som ger pengar till folk som egentligen har det väldigt bra. När det fins dom som verkligen behöver hjälp där ute. 

Är även emot alla dessa kampanjer att vi måste hjälpa flickor/pojkar, män/kvinnor i det ena och andra landet. Hur vore det om vi tittade utanför våra egna fönster, såg barnet som inte får tillräckligt med mat hemma som vet att det enda ordentliga målet mat dom kommer få för dagen, blir det i skolan.

Eller tonnåringen som tittar med längtande ögon på när vännerna går ut för en pizza och bio, som vet att det enda nöje bli en rostad smörgås och en film på tv hemma.

Eller den vuxna som letar pant i sopkorgarna för att få ihop till en liter mjölk. 

Känner mig så frustrerad, själv vänder jag varje månad på dom sista slantarna 2 veckor innan jag får mitt aktivitets stöd. För att jag inte kan hitta ett jobb. Säger inte att jag har det så dåligt ställt, men man kan inte unna sig något extra. Man kan inte köpa den där toppen som kostar 150 kr, för man måste ha råd till annat. 

Tycker vi i detta land ska börja titta på våran egen bakgård, innan vi ska hjälpa alla andra. 

Ha det gott där ute. 

Av storm82 - 8 januari 2014 09:56

Idag känns det som om många helre är arbetslösa och lever på bidrag än att skaffar sig ett jobb, en del är så inne i arbetslöshetens nät så dom vet inte hur dom ska göra för att få tag på ett jobb, Jag kan erkänna att jag är en av dom som inte vet hur jag ska ta mig vidare, mycket har ändrats sen jag jobbade senast. Jag har gått ner runt 50 kr i vikt, jag har fått fibromyalgi, blev singel. mm. Men ändå är min störta dröm att kunna hitta ett nytt jobb, få känna att man kan göra mer än vad man kan göra som arbetslös. Få känna att man har ett värde. att man kan köpa kläder, kuna köpa en tidning, kanske låter som små saker för vissa, men inte för mig. 


Sitter på min sysselsättningsplats som vanligt, blir så frustrerad när visa inte har något intresse för nått, va ska jag göra något annat än att träna? ja det kan man ju fundera, intresset är för litet och gör bara att en annan bli irriterad, men inte så mycket man kan göra åt saken, 


Jag kan ju inte säga åt dom att dom ska vara här på heltid, eller att dom har andra uppgifter än att bara träna, inte konstigt att man på något sätt ser ner på dom.


Bara tråkigt att man blir på dåligt humör på grund av deras bristande entusiasm......

Av storm82 - 4 januari 2014 20:23

Många tar jobb, hälsa, familj, vardag mm för givet. Själv drömmer jag om ett "vanligt" liv, med normal värk, familj, ett jobb som jag kan gå till, utan att man ska va orolig för vad man klarar och inte.

Det kanske låter konstigt i en dels öron, men för dom som vet vad värk gör med en, förstår vad jag talar om. Ett jobb är så mycket värt, blir en sak som berör självkänslan, ekonomiskt gör det mycket. Fast man är "sjuk" ska man stå till arbetsmarknaden förfogande till hundra procent, vissa tror man är lat, andra att man maskar. en del tror man bara hittar på, okunskapen om sånt man inte ser, är skrämmande, vet man som har någon nära vad en person som har ont går igenom? hur jobbigt det är att man inte blir trodd, att man känner som en belastning i samhället. Ofta får man höra att det är det enda man pratar om, men finns det en orsak till det? känslan av att man inte blir trodd, att folk inte orkar höra på, att man mår dåligt psykiskt?

Den jobbigaste saken den här julen som va, var att veta att man inte kunde köpa julklappar till familjen, att man har en räkning på nästan 1000 kr som kommer efteråt för mediciner som man behöver. otroligt jobbigt, 


Men hoppas att ni där ute har haft en underbar jul och nyår. 


Kram

Skapa flashcards