För tre år sedan, så levde jag i ett dött förhållande. Vågade inte göra något utan att kolla med min dåvarande sambo. Jag vägde 50 kg mer. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt, hade ingen självkänsla, sov så mycket jag kunde. 

Nu tre år senare, är jag singel, magsäcksopererad, har återfått mitt gamla jag. det har tagit mig två och ett halvt år för att komma dit jag är idag, kan inte säga att jag saknar mitt gamla liv, inte ens att kunna äta hur mycket jag orkar. Det har varit en lång resa och den är inte slut än, har fortfarande mycket att jobba med. att ändra på mitt levnadssätt och allt som hör mitt nuvarande liv till. det är jobbigt att varje månad vända på varenda krona, att inte veta hur man ska få råd till dom sista dagarna innan man får aktivitets stödet. 

Varför jobbar jag inte då funderar säkert många över, ja det är en svår fråga, dels så växer inte arbeten på träd, julia förra året fick jag diagnosen fibromyalgi, fibromyalgi är för dom som tror det är en ursäkt för att inte vilja jobba, en led och muskelsjukdom, jag har ont i större delarna av kroppen 24 timmar om dygnet, sover ungefär 4-6 timmar per natt, drömmer mardrömmar varje natt, Jag vill jobba, jag vill kunna unna mig saker, vill slippa oroa mig för hur man ska klara månaden. ett jobb förbättrar ju självförtroendet, ökar känslan av att bidra till något. dom som inte tror mig om min sjukdom kan ju få byta kropp med mig ett tag, se hur orken försvinner, energi finns inte ens på världskartan, man är mer ledsen än glad, humöret är väldigt upp och ner, kan vända på en femöring.... vill någon byta liv med mig,, så säg till....