För 2 och ett halvt år sedan så separerade jag från mitt x, gjorde en magsäckförminskning och livet blev väldigt verkligt väldigt snabbt. 

Helt plötsligt efter nästan 7 år, så skulle jag stå på mina egna ben igen, klara mig ekonomiskt, hantera mitt nya liv, efter all skit jag hade fått ta i mitt förhållande så viste jag inte hur jag skulle klara av det. 

Men verkligheten har visat att man är starkare än man tror. Att man kan bara man vill, Jag hade gett mig tusan på att mitt x skulle få se att jag var mer värd och starkare än han någonsin skulle kunna tro. 

Sen det tog slut mellan oss, och jag flyttade till eget, så har jag inte bett om hans hjälp en enda gång, jag försökte ha kontakt med honom, men efter alla hans ideer och terror som han utöva på mig, så blockerade jag honom helt från mitt liv. Det ångrar jag inte idagens läge. Han var otrogen, inte jag, han hade fuffens för sig, han styrde och ställde och gjorde så jag tappade bort hela mig själv. Jag viste i slutändan inte vem jag var. Jag vågade inte ta några egna beslut, jag kände mig dumm och värdelös. Jag hade inget värde. Vilket han talade om för mig i sms och mail. han viste hur han skulle få en till att må dåligt.. 

Började igen drömma att få tag på ett jobb, skaffa en bil, komma iordning med livet. Jag gick ner i vikt, Läste administratin, sökte jobb, och nu sitter jag här 2 år senare och har inte kommit en millimeter åt mitt mål, det har istället kommit allt längre och längre bort. när jag gick ner i vikt, så fick jag diagnosen fibromyalgi, den dagen kracha jag. Kanske låter konstigt, men kändes som vad som hellst men inte fibro. Det är en sjukdom som man aldrig blir av med, man kan inte ha ett normallt liv, man låser in sig själv, undviker att göra vissa saker. av rädsla av att få ont. eller rättare sagt mer ont än man har idag. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året. hitills så har jag inte haft en enda smärtfri dag, Jag har hittat tillbaka till mig själv, som jag va innan enda skillnaden är att värken blivit värre.. så drömmen om ett normallt liv, den gick väldigt fort upp i rök....