Upplever tillvaron nu för tiden med en massa krav runt omkring mig, Jag håller än på att acceptera att jag är sjuk, jag ska börja få dropp mot smärtan nästa månad. Frisk kan vissa tycka att jag ser ut, för smärtan, värken, ångesten märks ju inte utanpå kroppen. 

Arbetsförmedlingen tvingar en att söka jobb, försäkringskassan anser inte att jag ens ska försöka att få en halvtidssjukskrivning, för det märks ändå inte nu när jag är arbetslös, sjukpensionär vill jag deffenitivt inte bli, min största önskan är att bli smärtfri att få kunna leva ett någorlunda vardagligt liv, med jobb, familj, kärlek, men just nu orkar jag inte ens med mig själv. 

Vilken väg ska man då välja när man står där i korsningen, tillbaka kan man ju inte gå, för där vet man ju vad som väntar en, och alla vägarna framför, är alla lika mörka i horisonten, man ser inte dessa små ljusglimtar som är längs vägen, vad som väntar runt nästa hörn, för man orkar inte se mer än mörkret. 

Många tycker säkert här att va fan ta och ryck upp dig, så illa kan det ju inte vara. 

Då kan jag tala om för er, att min första skada fick jag som 15 åring, jag har alltså levt med värk i över halva mitt liv, exact 16 år. jag har fått kämpa med näbbar och klor för att få den hjälp som jag förtjänar, vilket bara har gett en lösning, som vi inte ens vet om jag kommer svara på än, jag vill hitta mig ett jobb, men när man nämner ordet värk, så ser man på den som intervjuar hur kugghjulen börjar snurra, hur mycket sjukskrivning? hur många ggr kommer personen vara borta för den har ont? etc.. 

ingen vill ge mig chansen att bevisa att jag knappt varit sjukskriven alls under dom år som jag jobbade, som jag ibland hade dubbla jobb vissa tider. när jag kollar tillbaka idag så förstår jag inte hur jag orkade, kunde ha jobbsom var både jobb och sovande jour, sen åka och jobba i hemtjänsen när man slutat sitt kvälls/natt pass, köra delad tur. Att man inte stupade dom helgerna det förstår inte jag.. 

men tillbaka till ämnet, Jag jag vill ha ett jobb, vill kunna hitta en mening med livet, vara till någon nytta. men ingen ger mig chansen att visa vem jag verkligen är...... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under hela mitt liv, har jag känt mig oälskad. Känslan av att inte duga för sin familj, att man inte är duktig nog, att man inte är populär eller har många vänner,  Jag har ingen högskole utbildning, Men flera andra olika utbildningar. En av dom ut...

Just nu så läser man i tidningarna om alla våldtäckter som är på festivalerna och andra arrangemang som är ute i landet. Det som får mig att fundera är, ska det verkligen behöva bli så att man måste dela upp män och kvinnor, ska inte par få kunna gå ...

Idag är en upp och ner dag, gamla bekantskaper har hört av sig, vilket var trevligt. Ikväll kom dock tankarna om livet. Vad som händer när vi dör, vandrar vi vidare, föds vi igen, har man en själ? Jag har alltid trott att man lever mer än en gång. ...

Att hela tiden få höra, "Du måste skaffa dig ett jobb" Får mig bara att må ännu sämre. Känna sig ännu mer värdelös. Högsta drömmen är att hitta mig ett jobb, ett som ger mig glädje, får mig att må bra, som kroppen orkar med. Men har hellt tappat själ...

Många är i dagens läge medvetena om fk och deras sätt att behandla personer som är sjukskrivna eller på något sätt beroende av dom, själv råkade jag ut för en chock för ett tag sen. För någon vecka sen pratade jag med en vän, som varit med om en olyc...