Rädsla kan man känna i många sitationer, en av killarna på min fas3 plats frågade vad ordet betydde häromdagen, han fösöker bli bättre på det svenska språket.. där står man då och kliar sig i skallen, hur ska man förklara ordets betydelse så att personen förstår???

En annan situation som jag känner rädsla för nu, är när min syster ringer, pulser rusar och hjärtat börjar slå snabbare, och tanken på vad psykopaten kan ha hittat på den här gången slår mig. Jag älskar min syster, jag vill att hon ska vara lycklig, men det är jobbigt att bära på både hennes problem och min egen verklighet. Samtidigt som jag är otroligt tacksam över att hon inte låst mig med ute. Som hon gjort med resten av familjen..

Sen finns ju rädslan att testa saker som inte finns i ens vardag, våga röra sig utanför ens trygghetszoner. våga gå över den där linjen som håller en fast i sitt eget lilla fängelse. För ett fängelse sitter jag i idag. Smärtan, depressionen har gjort att jag avskärmat mig från omvärlden. Dom runt en orkar inte med en, dom orkar inte höra hur dåligt man mår varje dag, att varje dag känna hur värdelös man är, med all värk, med all smärta. med all medicin, få höra att man är en tablett missbrukare, att man är värdelös för att man inte har ett jobb, att man inte ska vara så kritisk till allt, fick häromdagen en kallelse till af för en rekryteringsträff, som köksbiträde. det kommer jag aldrig orka. berättade det för mamma.. hon flög i luften, hur jag kunde ressonera på det sättet. utan att ge det en chans, men jag vet vad min kropp kan och inte kan, orkar ju knappt göra mat, hur ska jag då orka stå i ett kök hela dagarna?

Finns säkert dom där ute nu. som tror att jag vill leva utan jobb, att jag är lat. Säger bara en sak, byt med mig en månad, se hur man mår med värk konstant.......