I fredags kom det upp att min fas3 plats skulle anställa 3 st internert, Alla som ville fick lämna in ansökan. Vilket jag gjorde, Sen kommer chefen och pratar med mig innan jag skulle gå hem, det hon hade att säga gjorde mig väldigt ledsen. Ja men hur kommer du att klara det med din värk? Vi måste ju se upp med sjukskrivningar etc, 

Jag blev så ledsen, för efter ungefär ett halvår, med inte en enda sjukfrånvaro, så oroar dom sig fortfarande över om jag ska klara av att jobba eller inte. Sen att man tappar inspirationen när man är där dagtid, det tycker jag är en annan sak, man går till sin plats, man känner att det man gör inte gör någon nytta. 

Nu har iallafall luften helt gått ur mig. om inte ens min fas3 plats där dom känner mig, vill ha mig, vem vill då anställa mig som har en massa smärtproblem? 

Är det konstigt att man känner sig helt värdelös?