Alla inlägg under oktober 2014

Av storm82 - 28 oktober 2014 09:39

M= Du måste ju skaffa dig ett jobb.

J= Söker ju jobb varje månad, kommer ju inte ens på intervju.

M= Ja men du får väl söka som städerska eller vad som helst.

J= Nu skämtar du väl? Ska jag jobba som städerska? Jag orkar ju knappt städa min lilla lägenhet, med min värk, sen skulle ju aldrig ryggen orka, 

M= Men du kan ju inte fortsätta så här.

J= Tror du jag vill ha det så här?


Detta var ett samtal mellan min mamma och mig i telefonen för ett litet tag sen, känner mig så ledsen, att dom tror att jag orkar allt som jag gjorde för 10 år sedan. Men då hade jag ingen artros i ländryggen, fibromyalgi på 16 av 18 punkter i kroppen, kronisk värk 24 timmar om dygnet. 


Vad är felet? Varför är det värre för alla andra, än för mig? Ryggen värker även nu när jag sitter på en skrivbordsstol, som är specialbestäld, vid ett skrivbord som är i bra höjd. Käns som om jag är en enda stor besvikelse för min familj och släkt. För på något vis så kan dom inte acceptera att jag har en kronisk sjukdom, dom är aldrig nöjda med mig. Och nu till helgen så ska jag ner till dom, får väl göra det bästa av situationen...... 

Av storm82 - 22 oktober 2014 09:03

Förra veckan ringde telefonen, Hon är borta, det var våran x som är död, (gråten satt långt ner i halsen) Samtalet som kom förklarade att min vän, min extra mamma, min gamla granne hadde hittats död, liggandes ensam i skogen, (fick reda på igår att stora kroppspulsådern hade brustit). Min familj som aldrig träffat  den här personen, verkar inte förstå, förstå min sorg, min vilja att gå på begravningen, förstå min saknad. Varför får inte jag sörja? Ska jag vara stark i alla väder? Bära allas problem på mina axlar? Jag orkar knappt med mitt eget liv, men ändå så vänder sig alla till mig, sen när jag behöver få gråta ut, då får man kalla handen. Personen som gick bort förra veckan, var ett stort stöd i mitt liv, hon tröstade mig när jag kom mitt x med att vara otrogen, när värken tog över mitt förstånd, när min egen familj vände mig ryggen. Kommer sakna dig så extremt mycket, trösten är att du inte behövde lida och att himlen har fått en ny ängel..... <3

Av storm82 - 13 oktober 2014 11:40

Allt borde ju börja ramla på plats nu, har träffat en ny karl, som motsvarar mycket av det jag vill ha hos en "pojkvän". Men känner mig så osäker på honom, han säger inte rent ut vad han tycker eller känner mer än att han kallar mig för fin, att vi är tillsammans. Att han har en son komplicerar ju allt lite extra, då vi knappt ses när han har sonen, men det får jag ju acceptera, barn kommer ju alltid i första hand, träffade honom förra veckan och det kan nog gå bra. Men när vi inte ses så känner jag mig rastlös, känns som om det är något som jag saknar, något som jag inte kan sätta fingret på. 

Värken är värre igen, måste vara vädret som spökar till det för mig, men det får gå, ska in på ny behandling den 29e igen, får bita ihop tills dess. 

Min födelsedag närmar sig med, gillar inte att fylla år, samma visa varje år, känns som om att fira mig inte är något som min släkt tycker är roligt, känner mig så utanför min familj, käns jämt som om man är en åskådare... 

Av storm82 - 7 oktober 2014 10:40

Igår fick jag frågan på min fas3 plats, hur mycket pengar jag kunde skänka till barnen i Syrien, Jag sa inga, "men alla kan ju skänka något"

Till och börja med, jag är ensamstående arbetslös, med en kronisk sjukdom, så jag behöver både vård och mediciner, Vem betalar det åt mig? Jo det gör jag, med den lilla ersättningen jag får nu när jag är arbetslös. 

Svarade att jag har ungefär 2-300 kr kvar tills den 23:e. Det ska räcka till resor med lokaltrafiken, mat till mig och katten, och oförutsedda utgifter. 

Ska jag då ta av dessa pengar som jag själv behöver, för att skänka till barn i ett annat land? 

Ska jag gå utan mat för att man "måste" tänka på alla andra än sig själv?

Cirkulerar med jämna mellanrum ett inlägg på facebook som jag tycker är så bra. 

Det är något som jag är extremt frustrerad över, varför tar vi inte rätt på det vi har här i Sverige först och främst, innan vi ska hjälpa alla andra????

Vem hjälper mig varje månad när man har 1500 kvar efter att alla räkningar är betalda? Då jag ej vill hamna hos kronofogden. 

Ingen, jag får gott och väl klara mig bäst jag kan, för er som tycker det bara är att skaffa sig ett jobb. Söker jobb varje månad, men kommer inte ens iväg på intervju, har haft en intervju på ett och ett halvt år....... 

Skapa flashcards