Idag är inte livsgnistan så hög, jag har börjat tröttna på att kämpa hela tiden, Fick ett nytt bakslag häromdagen, efter att ha bråkat med sköterskan på vårdcentralen i tisdags så fick jag en läkartid, hade ett tryck över bröstet, gjorde ont när jag andades, hon ville först inte ge mig någon tid, men fick träffa en läkare som var jätteduktig på jouren, när hon hade kollat lungorna och hjärtat så visade proverna ingenting, så jag fick åka hem. 
På Onsdagen så mådde jag ännu sämre, redan kvällen innan så gjorde det ont när jag försökte äta, gick inte att få i sig något så efter att ha suttit på en arbetsintervju och sen umgåts med en kompis, i väntan på att min skjuts skulle åka tillbaka till stan, så ringer jag 1177 på vägen hemåt, förklarar mina symptomer och mina mistankar. Fick rådet att åka hem och dricka ljummet vatten med grädde till, eller ljummet vatten och havegryn, för att lugna magsyrorna, jag stog på mig, och sa att det högg till när jag försökte att äta. så efter många om och men så sa hon att ja jag kunde ju åka till akuten, men där skulle jag bara bli undersökt och smärtlindrad sen få åka hem och ringa vårdcentralen dagen efter. Så dom fick undersöka mig där. Till det intressanta hör ju då att jag vart inlagd, då jag inte svarade på "medicin cocktailen" som dom blandade åt mig. Senare på kvällen fick jag göra en kontraströntgen som tog hårt på mig. Den visade inget. men det hadde jag inte förväntat mig heller. På rummet där jag låg fanns det en patient som började kasta saker för hon inte fick dom mediciner som hon krävde.. tyckte synd om natt personalen. själv mådde jag skit, men det var bara att bita ihop, på torsdag förmiddag så gjorde dom en gastroskopi på mig, som var så hemsk så jag grät efteråt, men som jag hadde mistänkt, Det var magsår. Under alla dessa behandlingar, alla tester så hadde jag bara personalen på avdelningen som stöd. när min mor ringde en timme efter gastron och hon ifrågasatte värför jag låg och vilade när klockan var halv ett på dagen, tappade jag sugen totallt. Men nu får jag behandling för mitt magsår. Men hur mycket mer ska man orka kämpa mot vården som tror man är en hypokondriker, och familjen som man inte känner stöd från. Har tappat lusten totallt.... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under hela mitt liv, har jag känt mig oälskad. Känslan av att inte duga för sin familj, att man inte är duktig nog, att man inte är populär eller har många vänner,  Jag har ingen högskole utbildning, Men flera andra olika utbildningar. En av dom ut...

Just nu så läser man i tidningarna om alla våldtäckter som är på festivalerna och andra arrangemang som är ute i landet. Det som får mig att fundera är, ska det verkligen behöva bli så att man måste dela upp män och kvinnor, ska inte par få kunna gå ...

Idag är en upp och ner dag, gamla bekantskaper har hört av sig, vilket var trevligt. Ikväll kom dock tankarna om livet. Vad som händer när vi dör, vandrar vi vidare, föds vi igen, har man en själ? Jag har alltid trott att man lever mer än en gång. ...

Att hela tiden få höra, "Du måste skaffa dig ett jobb" Får mig bara att må ännu sämre. Känna sig ännu mer värdelös. Högsta drömmen är att hitta mig ett jobb, ett som ger mig glädje, får mig att må bra, som kroppen orkar med. Men har hellt tappat själ...

Många är i dagens läge medvetena om fk och deras sätt att behandla personer som är sjukskrivna eller på något sätt beroende av dom, själv råkade jag ut för en chock för ett tag sen. För någon vecka sen pratade jag med en vän, som varit med om en olyc...