Känslan av att inte vara älskad eller duga är bedrövande. Förra året viste både min syster och min bästa vän att jag ville bli gudmor. Ingen av dom frågade mig, Jag duger inte till att ha ett jobb, för gör jag något fel, så får jag ingen andra chans. Som flickvän, det var länge sen. har träffat en hel del killar, men när dom fått sitt så går dom vidare till nästa, jag duger inte som dotter eller syster. duger bara när min lillasyster är pratsugen och mig är den enda som hon vet inte har något liv. Om dom behöver hjälp med något som har att göra med telefoner/datorer/surfplattor, då duger jag.. för jag kostar inget.. även om jag inte är expert.. så har jag lite kunskap. Eller hur man gör när man ska börja stämpla, gå på aktivitetsstöd..... men det är inte därför jag vill känna mig behövd.... Jag vill känna mig ÄLSKAD...........

Igår fick jag reda på att personen som en gång utsåg mig till sin bonusmamma, lever i ett farligt förhållande. Hennes sambo misshandlar henne, klår henne gul och blå, har fått henne att strypa all kontakt med vänner och familj, han har även kört under inverkan av alkohol och droger, varit tagen för innehav av droger, hotat att slå ihjäl hennes mamma, ja listan kan göras lång, personen är livsfarlig, och jag vågar inget göra. I det här fallet är jag rädd för mitt eget liv, rädd för hennes liv, rädd för att han en dag slår ihjäl henne. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig så jävla hjälplös, när mamman berättade det här för mig igår, så kan jag inte säga att jag är förvånad. jag såg den lilla tjejen som satt med mig på uteplatsen och pratade om allt, som bad att få sova hos mig, för hon hade bråkat med sin familj. som kom och bara ville ha en kram. gråter inombords för henne och hennes lilla dotters skull, som jag aldrig fått träffa för att jag antagligen inte dög enligt han som hon är tillsammans med.... 

Snälla hjälp mig hjälpa......... 

Igår kom det fruktade smset. Dumpad igen, han skyllde på problem med sonen på 23 år igen. Kände lite att det är en enkel ursäkt. Kommer inte lita på en kille igen. Har blivit sårad på tol för många gånger. Många som säger en sak, sen när man vågat öppna upp känslorna.. så får dom sitt sen är det tack och hej. Vad gör jag för fel? Jag vill bli älskad, någon som bryr sig om mig. Någon jag kan sakna, någon som saknar mig, Varför kan inte jag få vara lycklig för? varför kan inget någonsin gå min väg.... 

I förra veckan började jag pratat med an man som är 15/16 år äldre än mig. Första gången han kontaktade mig, så iggnorerade jag, men han hörde av sig nästa dag igen. Så jag tänkte att varför inte? Man kan ju se vad han är för någon i alla fall. Så i fredags kväll så hade vi våran första dejt, något som man trodde kunde ta allt från 30 min blev över 4 timmar. Jag hade väldigt trevligt i hans sällskap, sen drack han inte så mycket heller. Men det som nästan bettyde mest. Var att jag behövde inte lägga en krona på hela kvällen. Detta har stor betydelse då han har ett välbetallt jobb och jag är arbetslös. Så vi skickade meddelanden till varandra under större delen av helgen. Igår träffade jag honom igen. Då jag hade sagt att jag var godissugen, så frågade han vilket godis som jag gillade. tänkte att han kanske köper en chokladbit... nja riktigt så var det inte. Fick en hel bytta med godis.. Jag trivs i hans sällskap, känner mig lugn och trygg. så även om han ser lite gamal ut. Så är det hur han är som betyder något för mig...... hur han får mig att må......