Jag var 23 när jag träffade dig, eller jag skulle fylla 23 samma höst. Du var det bästa som hade hänt mig enligt min familj, så även om det var stormigt ibland, så höll jag fast, då jag alltid har varit en besvikelse för folk runt omkring mig, så var ju det här något bra. 

Det började med små saker, som att vi snabbt flyttade ihop. Det jag såg, men valde att inte se, var hur du tog över kontrollen över mitt liv, detta har snurrat i min skalle i ett par dagar, så kände att jag måste få det ur mig. när vi bott ihop i nästan ett år, så fick du mig till att skaffa gemensamt konto, där förlorade jag kontrollen över mitt eget liv, sen helt plötsligt så ville du åka utomlands och jobba några veckor på semestern. Då jag ändå jobbade så var det helt okej för mig. 

Men sen så blev jag av med timmarna som jag jobbade inom vården, och började gå hemma. mer och mer fick jag höra varför jag inte kunde hitta mig ett jobb. även om du inte sa det rätt ut, så kändes det som om du hela tiden förklarade för mig hur värdelös jag var. vilket du sen verkligen började göra. varje stort beslut tog du, ville du göra något så tjatade du på mig tills jag gav med mig. Helt plötsligt så fick du panik och ville flytta. Det var bara för mig att haka på. Vid det laget så hade jag ingen egen vilja kvar. Det var du som skötte ekonomin, förde pengar mellan konton som jag inte kom åt. köpte det du ville, medans jag fick ångest bara av att köpa ett paket cigg. Du bröt ner mig, bit efter bit, du trodde inte att jag skulle klara mig utan dig, men det gör jag, vist är det kämpigt, som nu när en framtand i överkäken gått av. måste få en protes, och 3600 kr vart tar man det ifrån som arbetslös och man har kronisk värk i hela kroppen. har även en axel som jag väntar på röntgensvar på. som gör så ont emellanåt så man bara vill gråta. Veta att man ännu en sommar inte kan hitta på något, sitta hemma när resten av släkten drar utomlands i höst. Men det är inget nytt att dom inte bryr sig om mig. Varför ska dom? jag har ju ändå bara varit till besvär, gått min egen väg, totallt struntat i vad dom har tyckt. från att ha levt i ett förhållande i nästan sju år (även om det är 5 år sen det tog slut) så jobbar jag med mig själv varje dag för att kunna lita på karlar igen. Bygga upp mig själv och hitta mig själv igen. men när värken tar över så vill man bara gråta. Även jag vill ha någon att luta mig mot när jag känner att livet bara ger en skit. som det är just nu. Men finns ingen som man kan luta sig mot...... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under hela mitt liv, har jag känt mig oälskad. Känslan av att inte duga för sin familj, att man inte är duktig nog, att man inte är populär eller har många vänner,  Jag har ingen högskole utbildning, Men flera andra olika utbildningar. En av dom ut...

Just nu så läser man i tidningarna om alla våldtäckter som är på festivalerna och andra arrangemang som är ute i landet. Det som får mig att fundera är, ska det verkligen behöva bli så att man måste dela upp män och kvinnor, ska inte par få kunna gå ...

Idag är en upp och ner dag, gamla bekantskaper har hört av sig, vilket var trevligt. Ikväll kom dock tankarna om livet. Vad som händer när vi dör, vandrar vi vidare, föds vi igen, har man en själ? Jag har alltid trott att man lever mer än en gång. ...

Att hela tiden få höra, "Du måste skaffa dig ett jobb" Får mig bara att må ännu sämre. Känna sig ännu mer värdelös. Högsta drömmen är att hitta mig ett jobb, ett som ger mig glädje, får mig att må bra, som kroppen orkar med. Men har hellt tappat själ...

Många är i dagens läge medvetena om fk och deras sätt att behandla personer som är sjukskrivna eller på något sätt beroende av dom, själv råkade jag ut för en chock för ett tag sen. För någon vecka sen pratade jag med en vän, som varit med om en olyc...