Just nu styr mörkret mitt liv. Tappade en framtand för några veckor sen. jag lämnade in alla papper som soc ville ha, för att få hjälp med kostnadera. Men funderar på om dom har något hjärta i kroppen dom som jobbar där. Den enskilda individen finns inte. Några tankar som har snurrat i min skalle är "välkommen till Sverige, du får gratis tandvård och sjukvård. Men ta hand om dom som redan bor här, det kan vi inte"

Enligt deras norm, så ligger jag ca 1300 plus varje månad. Då räknar dom inte in att jag är kronisk sjuk. Lider av både ångestattacker, depression och kronisk värk i hela kroppen. Jag måste gå på stadiga behandlingar för att få bort dom värsta smärt topparna. Men är aldrig smärtfri. Idag blev det dags med en ny kortison spruta i axeln, 5 ställen fick jag på. det är 3e sprutan på 10 månadet. Jag måste äta värktabletter varje dag. Annars blir jag jättedålig. Nu när det är sommar och varmt ute, så kan jag inte sitta ute och sola. För min kropp krachar totallt. 

Men en possitiv sak är ju att jag får fortsätta gå på behandlingarna. FIbromyalgi är en sjukdom från helvetet. sen att ha så mycket andra problem på sidan av den. så gör det inte vardagen bättre. ännu en natt så är klockan snart 4, och jag är fortfarande vaken. Med värk i hela kroppen så jag inte finner någon ro att sova. Jag är totallt uttömd på energi och ork i både hjärta och själ. saken att man är ensam, gör inte situationen bättre. till slut orkar man inte bära på allt själv.... som brevet som kom med posten idag. Orkar inte öppna det. har ångest i hela kroppen. Men hur dåligt jag än må må. Så går jag upp varje morgon, sätter på mig kläder, lagar mat, fastän jag lika gärna bara skulle vilja krypa ihop i fosterställning och gråta. För man ser ingen ände på alla problem som är runt en......