Med dagens media som vi har. så är det lätt att bli stalkad. Jag blir det av min egen far. Fick reda på nyligen, att han använder sig av folk på min facebook, för att se vad jag skriver. Själv har jag blockat honom, för att jag inte vill att han ska ha full insyn i mitt liv. Men då tar han hjälp av andra, som då rapporterar till honom, vad jag gör, hur jag mår, vem jag träffar, ja han får fullständig insyn i mitt liv, vilket jag inte ville att han skulle ha. Tänk om folk skulle bry sig om sig själv och sina egna problem. Än att lägga sig i andras. Du behöver inte rapportera till andra, vad deras anhöriga gör eller inte, Jag gjorde ett aktivt val, men andra runt mig, valde att inte låta mig ha det valet. När ska folk börja respektera varandra? så ja,,, jag blir stalkad av min egen far.........

Något av det viktigaste med hur vi ser ut.. är att vi har bra tänder.. det har inte jag, tack vare år med många olika medeciner och en hemsk tandläkareskräck, så har mina tänder rasat, har fått dra ut en framtand, flera kindtänder, får jag någon hjälp med att fixa till det som är kvar? Nej, enligt socialen, så har jag för hög inkomst. ehh hur kan man ha en för hög inkomst när man lever under existens minimun??? Förra året när dom lovade att hjälpa mig med en del av konstnadsförslaget som jag hade från tandläkaren, så nekade dom mig hjälp varje gång jag lämnade in en ny faktura. Men då funderar jag på hur kan svenska staten göra allt för dom som kommer hit, när den inte ens kan hjälpa oss som har en kronisk sjukdom? Läkarvården tar inte heller någon hänsyn. För jag har inte rätt diagnos. känns som jag ramlat i en avgrund mellan stolarna. Det fina så kallade moment 22. 

nu har jag för studen lyckats lösa mig från inkassobolaget som har hand om tandvårdens fakturor. Men händer det inget drastiskt snart. så är jag där igen om inte en för lång framtid. Drömmen vore ju att få tag på ett jobb, så att man sen kan ta ett lån, då ryker alla tänder, så får det bli implantat istället. trött på trassiga tänder, tandvärk, inte våga le hur som helst, sadister till tandläkare som inte lyssnar på sina patienter. etc etc.. kan oturen någon gång vända???????

Senaste tiden har varit en utmaning, och dom jobbiga händelserna slutar inte komma, var på begravning förra veckan, Jag som alltid har kunnat hålla ihop tills det är dags för kistan att åka ner i jorden, bröt ihop bara jag såg namnet. Jag känner mig så avlägsen från min familj och släkt. Jag är det svarta fåret. Kommer aldrig vara den som är smart, populär, har många vänner, Jag är den felande läken......

Sen har jag börjat misstänka att jag än en gång är gravid, Alla tecken finns där. Men kommer jag kunna behålla det? är jag redo? är mitt förhållande så stabilt så det är dags att skaffa ett liv som man ska ta hand om för resten av sitt liv?

Ja jag vet inte. Många tankar som snurrar. Det värsta kom idag. Då jag tagit en del ledigt och enskild angelägenhet med allt som varit, så öppnade jag kuväret från försäkringskassan direkt. Det värsta jag någonsin har gjort, höll på att få en hjärtattack.. Brevet börjar med "Aktivitetstöd - sänkt belopp" Trodde jag skulle svimma, bröt ihop totallt när jag läser att jag ska få 1/3 av det jag fått tidigare i ersättning, Bröt ihop totallt och tårarna bara sprutade. Börjar med att ringa min pojkvän stortjuter, och vet inte vart jag ska ta vägen, jag har för stor inkomst för att ens socialen ska vifta på lillfingret. Tänkte nu kommer jag bli hemlös. Ringer fk, men 10 min väntetid, så slår in att dom ska ringa upp mig. Efter en lite stund så ringer dom. Killen i luren, förklarar lungt för mig att jag ska slänga det brevet. För att så fort man får en ny programperiod. Så Skickar deras system automatiskt ut brev som det här. Där systemet inte känner av om man är berättigad till den högre ersättningen eller inte. Då kommer min reaktion. Hur FAN kan man skicka ut brev som det här till personer som mig, som mår dåligt av att vara i den här situationen, Ha ont i kroppen varje dag, tänder som rasar, missfall, dödsfall, personer i ens omgivning som blivit flyttade till skyddat boende, för dom har blivit så brutallt misshandlade av dom som ska skydda och älska dom. en familj som säger att dom älskar en, men som inte ens kan visa det. Jag vet inte hur mycket längre jag orkar med att ro runt allt själv. vända på slantarna varje månad, inte ha råd att fixa tänderna. När jag är hemma går jag knappt utanför dörren, för jag mår så dåligt över den situationen som jag är i. 

Men all heder till han på fk som jag pratade med, han vägrade lägga på med mig, innan han märkte att jag börjat lugna ner mig, och återfått balansen. han brydde sig om att jag skulle må bra. eller bättre än när vi påbörjade samtalet. Men hur kan man ha ett data system som gör detta mot folk? Hur kan man skicka ut papper till folk utan att kontrollera inehållet? Har dom som myndighet inget ansvar mot oss som är beroende av dom??????????????