Under hela mitt liv, har jag känt mig oälskad. Känslan av att inte duga för sin familj, att man inte är duktig nog, att man inte är populär eller har många vänner, 

Jag har ingen högskole utbildning, Men flera andra olika utbildningar. En av dom utbildningarna som jag har är fritidsledare. Den dagen som jag tog min examen för det. Var det ingen som firade mig, eller sa grattis. 

Jag har aldrig sen jag blev själv, kunnar följa med på en enda familjesemester, för jag behöver betala mina räkningar. att flera i min släkt har mer pengar än en annan har inte ens motiverat dom att hjälpa mig på traven. Jag känner att jag inte har något av värde, jag är inte lika mycket värd som mina syskon eller kusiner. Jag är bara en besvikelse, som alltid hamnat i trubbel, gjort sånt som man inte ska, alltid varit utanför, aldrig varit populär, alltid varit den som dragit mig ifrån dom andra, då jag inte kännt mig välkommen, den som sagt saker innan jag tänkt. och det har speglat hela mitt liv.....