Alla tycker det är så hemskt med allt som händer nere i filipinerna, man ska skänka pengar, till allt och alla, känns som om att dom som lider och har problem här i vårat eget land har blivit bortglömda. 

Sen blir man så ledsen när det finns dom som tycker att man har råd att skänka pengar, eller rättare sagt att man ska ta sig råd. Det dom inte tänker på är, som en annan som har värdens ångest över hur jag ska ha råd med både sjukvård och mediciner nu när både frikort och högkostnads skydd gått ut. vissa mediciner klarar man sig ju inte utan. Att man har ångest för att man inte har råd att köpa födelsedags presenter och julklappar, det är det ingen som bryr sig om. skulle ge vad som hellst, för att bli av med värken, lyckas hitta ett jobb, inte behöva känna sig som en offulständig mäniska. 

Så för dom som tycker att vi ska skänka till alla andra länder, tänk på vilka orrätvisor vi har här i vårat eget land till att börja med.. 

Hej på er där ute.

Då ska man försöka skriva av sig en del. dela med sig om sina erfarenheter. 

Idag har det varit en tuff dag, fick avslag på en remiss, som läkarna tvingade mig att acceptera, då jag lider av fibromyalgi och depression, så blev det ett hårt slag. Man känner sig hjälplös när man kämpar mot vården. Man är sjuk, men ska samtidigt vara frisk nog för att orka kämpa mot vården. 

Även om det finns ljusglimtar så tar värken och den ihärdiga smärtan över. alla tycker man ska se saker från den ljusa sidan. men med konstant värk, är det inte så enkellt.......