Igår ringde min syster, hon behövde häva ur sig all frustration som våran familj och hennes sambo ger henne. "familjen kvinliga medlemar" ska åka utomlands i höst, varav min syster inte är så pigg på det då hon kommer vara gravid i 20e veckan, det roliga är att jag inte är inträknad bland dessa 6 personer, vilket gjorde mig väldigt ledsen. Mamma hade till och med erbjudit henne att betala resan som då min syster skulle få betala igen när hon kunde. Jag känner mig bortglömd, sviken, inte som en i familjen, men det är ju ingen nyhet. Medans min mor hade suttit och gråtit i telefon för att ge min syster dåligt samvete, så håller då sambon på och skickar sms med att hon inte bryr sig varken om honom, eller gården dom precis har köpt och flyttat ut till. 

Det kom rätt snabbt upp hur illa han behandlar henne. Lider med henne, och säger till henne att hon inte kan fortsätta att be om ursäkt för något som hände i början av deras förhållande, hon lever med skräcken av att han ska kasta ut henne från gården, vilket jag sa till henne att det kan han inte göra. Då båda står på kontraktet och sambo lagen gäller. 

Jag är glad för att hon vänder sig till mig, att hon väljer att prata med mig när det inte är bra, då jag själv dålde för omvärlden hur illa mitt eget förhållande var för 5 år sedan. Ingen i familjen viste riktigt hur illa det var. Ingen brydde sig. Därför är jag glad att hon har erkänt så mycket för sig själv så att hon kan prata om det. Känns ju inte bra att hon ska ha barn med idioten. men men vad gör man, skadan är redan skedd. och han trycker ner henne även där och ifrågasätter om barnet verkligen är hans.......