"jävla rasist" är ett ord som en del använder allt för enkellt nu för tiden, vågar man säga till någon något, så får ma det kastat i ansiktet. Ett exempel är att jag en gång råkade nämna i en chatt att jag bor i ett område där det bor mycket invandrare. Då fick jag slängt i ansiktet att jag just var rasist. Hur kan man vara rasist om man säger så? Det är inget nedvärderande från min sida, bara ett konstaterande. ett annat exempel är en kassörska som berättade för mig att dom hade ett problem med att folk gick och åt av varorna innan dom har betalt, säger dom då till personerna så får dom kastat i ansiktet att dom är rasister. Strunt samma om det är invandrare eller svenskar. Gäller inte lagar och regler alla? på samma vilkor? utan att någon använder ord som rasist eller som jag även blivit kallad, jävla svenne. Sen finns det dom som undrar varför det blir så stora klyftor mellan olika nationaliteter. 

I höstas när jag åkte tåget, så sitter det en grupp afrikaner och pratar på engelska, jag hängde med i samtalet. Men var inte riktigt på humör för att svara. Men efter ett tag så får jag frågan, varför är svenskar så svåra att komma nära? Jag funderade ett tag, men kom till slut fram till att mycket beror på rädsla, vilket jag förklarade för dom, Som när jag jobbade med ungdommar för några år sedan, så hade vi 2a och 3e generationens invandrare på gården, Jag fick verkligen stå på mig, för jag som kvinna och svensk. Har inget att säga till om, jag fick inte vika en tum, för då hade dom kört över mig. Men jag kan även säga att jag var nog en av dom få som alla som ville ha, fick en kram av, och största händelsen, var när en av killarna buttert efter att sett sin flickvän få en kram av mig, muttrar fram att han med ville ha en kram. Vilket han även fick. värmde varmt. 

Så snälla. Sluta använd ordet rasist, för det bygger bara större klyftor och skapar fler fördommar...... 

Finns många som tror att satsar jag en tia här eller köper en lott där, så vinner jag en stor slant. Men riktigt så enkellt är det inte. Jag är en av dom som hoppas på att den där smällen ska komma, den som gör det lite lättare att leva, den som kan fixa så man slipper vända på slantarna varje månad. Men jag vet också, trots allt som alla spelbolag säger. Att rikitigt så enkellt är det inte. Ja jag spelar. Men jag sköter ändå mina räkningar. Det är det första jag tar itu med varje månad när pengarna ramlar in på kontot. Jag har inte en massa lån/sms lån eller skulder stora som berg. Vist jag är beroende. Men det funkar ändå i vardagen. Jag har kläder på kroppen, även om vissa av dom är några år gamla, jag har mat i kyle och frysen, har lärt mig att god mat behöver inte kosta multum, jag har skor på fötterna och tak över huvudet. Skillnaden mot många är att jag inte unnar mig krogbesök, resturangbesök eller äta ute flera ggr i vecken. Jag är hellre hemma. Lagar till något gott. sen så kanske jag får eller inte får behålla maten... med tanke på att min mage krånglar med jämna mellanrumm. så är det ännu skönare att vara hemma.. så man vet vart man ska ta vägen om maten fastnar. men men som sagt, finns inga snabba lösningar. 

Min mor har en konstig filosofi, Det är hela tiden så fort något varit... "det är bara att glömma och gå vidare". Men om man inte kan det då? om man gång på gång far så illa, för att livet har varit likadant ända sen man var liten? Kan man verkligen bara stänga av hjärnan??? Jag kan inte det, jag kommer ihåg, jag blir bitter, jag har aldrig varit den som stått i centrum, om det inte varit att jag gjort bort mig, jag har aldrig haft många vänner, jag var och är den som varit mobbad, och som står utanför alla grupper. den som inte kunnat hålla tyst när någon misskött sitt jobb, eller om något hänt, jag har alltid varit det svarta fåret. den som gått mot familj och släkts vilja, den som försökt bevisa att jag också förtjänar att bli älskad, dom säger att dom älskar mig, men jag känner det aldrig. känns som om jag mer är en person som inte kan hitta ett jobb, någon som inte omringas med en massa folk, har ont i hela kroppen, hankar mig fram månad till månad, inte har råd att följa med utomlands på familje semestrar. lever med en depression, ibland funderar jag på om livet för dom inte vore bättre om jag inte fanns kvar, då skulle dom inte behöva bry sig om mig. Jag har skador i kroppen, som kommer från det att jag växte upp... ska jag bara glömma allt då och gå vidare??? jag vet inte, för jag får leva med skadorna och värken varje dag.............

I hela min uppväxt och i mitt förra förhållade så fick jag höra, att jag aldrig skulle klara av ett eget boende.. det konstiga är att när ersättningen kommer varje månad, så sätter jag mig ner, med mina alla räkningar, öppnar upp kuvär efter kuvär, sätter omgående som betalningsdatum och sedan trycker på godkän. 

Att man sen ser att tusan med,,,, jag har 1500 kr kvar till mat och nöjen, det är inte den stora saken, sen tar jag även och betalar tillbaka om jag har lånat från någon, pengarna försvinner ut lika fort som dom kommer in, men jag tar mitt ansvar, ser till att jag inte hamnar i knipa, detta gör att om jag någonsin hittar ett jobb som jag kan klara av med min smärtproblematik, så kommer jag vara berättigad att ta ett lån, så jag kan fixa till mina tänder. det är det som får mig att fortsätta betala alla räkningar varje månad. att man inte vill ha en prick i systemet.. för det är så viktigt för framtiden.... 

Med dagens media som vi har. så är det lätt att bli stalkad. Jag blir det av min egen far. Fick reda på nyligen, att han använder sig av folk på min facebook, för att se vad jag skriver. Själv har jag blockat honom, för att jag inte vill att han ska ha full insyn i mitt liv. Men då tar han hjälp av andra, som då rapporterar till honom, vad jag gör, hur jag mår, vem jag träffar, ja han får fullständig insyn i mitt liv, vilket jag inte ville att han skulle ha. Tänk om folk skulle bry sig om sig själv och sina egna problem. Än att lägga sig i andras. Du behöver inte rapportera till andra, vad deras anhöriga gör eller inte, Jag gjorde ett aktivt val, men andra runt mig, valde att inte låta mig ha det valet. När ska folk börja respektera varandra? så ja,,, jag blir stalkad av min egen far.........

Något av det viktigaste med hur vi ser ut.. är att vi har bra tänder.. det har inte jag, tack vare år med många olika medeciner och en hemsk tandläkareskräck, så har mina tänder rasat, har fått dra ut en framtand, flera kindtänder, får jag någon hjälp med att fixa till det som är kvar? Nej, enligt socialen, så har jag för hög inkomst. ehh hur kan man ha en för hög inkomst när man lever under existens minimun??? Förra året när dom lovade att hjälpa mig med en del av konstnadsförslaget som jag hade från tandläkaren, så nekade dom mig hjälp varje gång jag lämnade in en ny faktura. Men då funderar jag på hur kan svenska staten göra allt för dom som kommer hit, när den inte ens kan hjälpa oss som har en kronisk sjukdom? Läkarvården tar inte heller någon hänsyn. För jag har inte rätt diagnos. känns som jag ramlat i en avgrund mellan stolarna. Det fina så kallade moment 22. 

nu har jag för studen lyckats lösa mig från inkassobolaget som har hand om tandvårdens fakturor. Men händer det inget drastiskt snart. så är jag där igen om inte en för lång framtid. Drömmen vore ju att få tag på ett jobb, så att man sen kan ta ett lån, då ryker alla tänder, så får det bli implantat istället. trött på trassiga tänder, tandvärk, inte våga le hur som helst, sadister till tandläkare som inte lyssnar på sina patienter. etc etc.. kan oturen någon gång vända???????

Senaste tiden har varit en utmaning, och dom jobbiga händelserna slutar inte komma, var på begravning förra veckan, Jag som alltid har kunnat hålla ihop tills det är dags för kistan att åka ner i jorden, bröt ihop bara jag såg namnet. Jag känner mig så avlägsen från min familj och släkt. Jag är det svarta fåret. Kommer aldrig vara den som är smart, populär, har många vänner, Jag är den felande läken......

Sen har jag börjat misstänka att jag än en gång är gravid, Alla tecken finns där. Men kommer jag kunna behålla det? är jag redo? är mitt förhållande så stabilt så det är dags att skaffa ett liv som man ska ta hand om för resten av sitt liv?

Ja jag vet inte. Många tankar som snurrar. Det värsta kom idag. Då jag tagit en del ledigt och enskild angelägenhet med allt som varit, så öppnade jag kuväret från försäkringskassan direkt. Det värsta jag någonsin har gjort, höll på att få en hjärtattack.. Brevet börjar med "Aktivitetstöd - sänkt belopp" Trodde jag skulle svimma, bröt ihop totallt när jag läser att jag ska få 1/3 av det jag fått tidigare i ersättning, Bröt ihop totallt och tårarna bara sprutade. Börjar med att ringa min pojkvän stortjuter, och vet inte vart jag ska ta vägen, jag har för stor inkomst för att ens socialen ska vifta på lillfingret. Tänkte nu kommer jag bli hemlös. Ringer fk, men 10 min väntetid, så slår in att dom ska ringa upp mig. Efter en lite stund så ringer dom. Killen i luren, förklarar lungt för mig att jag ska slänga det brevet. För att så fort man får en ny programperiod. Så Skickar deras system automatiskt ut brev som det här. Där systemet inte känner av om man är berättigad till den högre ersättningen eller inte. Då kommer min reaktion. Hur FAN kan man skicka ut brev som det här till personer som mig, som mår dåligt av att vara i den här situationen, Ha ont i kroppen varje dag, tänder som rasar, missfall, dödsfall, personer i ens omgivning som blivit flyttade till skyddat boende, för dom har blivit så brutallt misshandlade av dom som ska skydda och älska dom. en familj som säger att dom älskar en, men som inte ens kan visa det. Jag vet inte hur mycket längre jag orkar med att ro runt allt själv. vända på slantarna varje månad, inte ha råd att fixa tänderna. När jag är hemma går jag knappt utanför dörren, för jag mår så dåligt över den situationen som jag är i. 

Men all heder till han på fk som jag pratade med, han vägrade lägga på med mig, innan han märkte att jag börjat lugna ner mig, och återfått balansen. han brydde sig om att jag skulle må bra. eller bättre än när vi påbörjade samtalet. Men hur kan man ha ett data system som gör detta mot folk? Hur kan man skicka ut papper till folk utan att kontrollera inehållet? Har dom som myndighet inget ansvar mot oss som är beroende av dom??????????????

För 23 dagar sen, Så hände något som ändrade min syn på mig själv, det värsta var att det inte stannade vid just den händelsen. Hade i ett par veckors tid, misstänkt att jag var gravid, men det kunde jag ju inte vara när jag har en p-stav i armen. Men alla tecknena pekade på att så var fallet. Så kom den ödesdigra onsdagen, jag fick missfall. Började blöda som bara den och hade världens värk i magen. Då jag inte är redo att skaffa barn just nu, då jag äter medeciner för både det ena och det andra, så var det tur i oturen. Men det gjorde inte själva missfallet mindre jobbigt. Jag berrättade för min pojkvän, men beslöt att inte säga något till familjen. 

Torsdag: Min syster ringer, morfar har fått åka in på sjukhuset. Han har inte mått så bra. 

Fredag: Vi får reda på att det är väldigt illa. Sämre än vad vi kunnat tänka oss. Det är cancer och ingen kunde säga hur lång tid han hade kvar. 

Bestämmer mig i den här vevan att berätta det för min ena syster. Vad som hänt dagen innan. Men att jag trots omständigheterna mådde bra. 

Alla i familjen tog det på olika sätt. Dom flesta förstog att det var tur i oturen, medans det fanns dom som trodde att det var planerat. Som inte fattar bättre. suck... 

Morfar överlevde knappt 2 v. Kommer nog alltid minnas tystnaden efter hans sista  andetag. Det var hemskt. Men bet ihop för min mors, mormors och mostrars skull. Sen fanns ju risken att om jag väl började gråta, så skulle jag inte kunna sluta. Jag hade 2 v innan mistat ett liv, sen min kära släkting. Tror ingen verkligen förstår hur mycket jag biter ihop för att inte kracha totalt. 

Sen för ett par dagar sen, så kommer nästa smäll. Min bonus dotter har under dom senaste två åren blivit så brutalt misshandlad av den som ska skydda och älska henne och deras barn, så att hon nu har fått skyddat boende. 

Så kan det bli så mycket värre nu tro?????