Okej, igår träffade man en ny kille, det tråkiga är ju att han känner mitt x och hans familj, många skulle ju bara säga att man ska strunta i en sån här sak, kan ju inte säga att jag ska strunta i det faktum att han känner dom. Men saken är den att mitt x, han har en gång i tiden styrt mitt liv, han har fått mig till att må väldigt dåligt, så jag vill inte ha något med honom och hans familj att göra. 

Kommer vi klara oss över det här hindret? eller?

sen fick jag även reda på att han har en stor skuld som han släpar på, men den får han fixa till, hitills har jag aldrig haft med fogden att göra. Tänker inte börja nu... 

Att ha en hjärna som går på högvarv 24 timmar om dygnet är väldigt jobbigt, jag drömmer oroligt och tankarna snurrar hela dagarna, gjorde jag rätt den här gången, varför sa jag så där till den personen? varför varför varför?? den frågan kan man ställa sig ofta, men jag har inte kommit fram till något svar. 

Tänkte förut på vilken tur mina vänner och syskon har haft.. bägge mina systrar jobbar, min bästa vän som förr har varit arbetslös när jag har jobbat, hon har nu blivit lasad, och går på vikariat. 

Sen kommer man till mig, inget jobb, och ingen pojkvän, ont 24/7, en av killarna fråga mig igår hur det var med min värk, för han tyckte jag såg piggare ut än jag brukar.. jag bara, nej du, mina leder avskyr dom här väderomslagen, oron för pengar gör med att man konstant mår dåligt, men men vad gör man..... 

Ibland undrar man vad en del tänker med, själv är jag trött på att alltid bli sviken på ett eller annat sätt. Varför ska ma ens ha några förhoppningar? Finns ju ingen ide med det. Träffade en kille i fredags, fick reda på igår att han hade fått ett sms den dagen som gjort honom bekymrad, men han sa aldrig vad det var om, idag kom det fram, hans x ville ha honom tillbaka, detta viste han redan då, så för mig kändes det som om han hade kunnat strunta i att ens komma förbi, det hade inte gjort lika ont då....... 

Så nu är min tilltro till det manliga släktet helt kört i botten, ska man någonsin kunna lita på någon igen? Har blivit sviken så många ggr.... 

Idag har alla hjärtan klappat extra hårt, många har firat den här dagen med nära och kära, själv hade jag en blindfika, den varade i en timme, ingen anning vad det kommer bli av det, tror inte ens han vet det. Innan vi sågs, så var det mycket snack från hans sida, om att han skulle försöka ändra min syn på män, kan ju säga att han inte lyckades något bra, ska jag känna ånger för det?

Min släkting som innan jul fick diagnosen canser, har nu fått reda på att cellgifterna har fungerat, så det blir en del behandlingar till. Detta käns väldigt skönt, måste jag faktiskt säga. 

Håll era drömmar vid liv, uppfyll dem så gott ni kan, för en vacker dag så kanske ni sitter där och hela livet har runnit er ur händera.....