För tre år sedan, så levde jag i ett dött förhållande. Vågade inte göra något utan att kolla med min dåvarande sambo. Jag vägde 50 kg mer. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt, hade ingen självkänsla, sov så mycket jag kunde. 

Nu tre år senare, är jag singel, magsäcksopererad, har återfått mitt gamla jag. det har tagit mig två och ett halvt år för att komma dit jag är idag, kan inte säga att jag saknar mitt gamla liv, inte ens att kunna äta hur mycket jag orkar. Det har varit en lång resa och den är inte slut än, har fortfarande mycket att jobba med. att ändra på mitt levnadssätt och allt som hör mitt nuvarande liv till. det är jobbigt att varje månad vända på varenda krona, att inte veta hur man ska få råd till dom sista dagarna innan man får aktivitets stödet. 

Varför jobbar jag inte då funderar säkert många över, ja det är en svår fråga, dels så växer inte arbeten på träd, julia förra året fick jag diagnosen fibromyalgi, fibromyalgi är för dom som tror det är en ursäkt för att inte vilja jobba, en led och muskelsjukdom, jag har ont i större delarna av kroppen 24 timmar om dygnet, sover ungefär 4-6 timmar per natt, drömmer mardrömmar varje natt, Jag vill jobba, jag vill kunna unna mig saker, vill slippa oroa mig för hur man ska klara månaden. ett jobb förbättrar ju självförtroendet, ökar känslan av att bidra till något. dom som inte tror mig om min sjukdom kan ju få byta kropp med mig ett tag, se hur orken försvinner, energi finns inte ens på världskartan, man är mer ledsen än glad, humöret är väldigt upp och ner, kan vända på en femöring.... vill någon byta liv med mig,, så säg till.... 

I nattens drömmar, då är jag jagad, olika sorters djur/människor/zombies jagar mig, Har kommit fram till att det är alla saker i min vardag som gör att jag känner mig jagad, min familj tycker att "ja du får skaffa dig ett jobb" Vet dom hur dagens arbetsmarknad ser ut? Speciellt för en som har värk 24 timmar om dagen, ibland så funderar jag på vilken arbetsgivare som vill ta sig an mig, någon som vet någon? 

Fick positiv feedback igår kväll iallafall, blev lovad att om personen kommer över något jobb som skulle passa mig, så skulle han rekommendera mig, han vet att jag vill, att jag gör allt för att få ett jobb. 

Även chefen på min sysselsättningsplats kollar runt. jag går via kontakter, sånna som känner mig, vet vem jag är, vet att jag inte tar ledigt för minsta lilla. 

Men vågar man drömma om ett jobb, få kunna vara ekonomiskt oberoende? känna att man har en nytta i samhället? Det är den stora frågan....