Nu var det ett tag sen jag skrev något, men mycket har hänt sen i våras. Jag fick ett jobb dom fritidsledare på 75% i ett halvår med chans till förlägning. Allt började jättebra, kroppen orkade med både att jobba och pendla. Det den dock inte orkade med, var alla klagomål cheferna kom med. Jag erkänner att jag inte är felfri. Det är ingen, men att hela tiden få höra vilken dålig mäniska man är. Att man hela tiden gör fel, behandlar andra illa, sen till råga på allt får munkavel av chefen inför min egen erbetsgrupp, fick mig till slut att må dåligt att gå upp och åka till jobbet. Jag funderar på hur mycket av kritiken som jag fick är lögn och uppdiktat? hur mycket som är förvrängt. Jag har då aldrig förut blivit tillsagd att jag inte får diskutera med mina kollegor om saker som gäller mig. Eller är det mina kollegor som jag inte skulle ha litat på? För när jag fick beskedet att jag inte skulle få fortsätta så fick jag det inför hela arbetsgruppen. Chefen tog det inte med mig enskillt innan. Detta gjorde att några av dom som jag jobbade med tog illa upp. Det som känns mest är att dom inte kollade med någon av dom som jag verkligen jobbade med hur jag skötte mitt jobb, utan gick på rykten. Ska det verkligen vara så illa så det är cheferna som bränner ut sin personal? som får den till att må dåligt över att gå till sina arbetsplatser? Och ingen gör något. Önskar jag hade mer ork och energi men det har jag inte, jag fick inte ens försvara mig själv, utan när jag försökte så sa dom att dom bara berättade vad dom fått reda på, ska man inte ha rätt att få säga ens egen verion då?

Nu försöker jag komma upp ur detta hål som dessa två lysande briljanta bra chefer har satt mig i. Ta nya tag och intala mig själv att jag inte är någon dålig person. Men det är en bra bit att ta sig upp igen......