Höjdpunkt på länge var igår.

Åkte till sjukhuset, gick till avdelningen som jag skulle till. möts upp av sjuksköterskan som har hand om mig. (har alltid samma sköterska) går till rummet, lägger mig på sängen, sköterskan börjar med att sätta dropnålen, är inte förtjust i nålar men det är hon som tur är väldigt medveten om. det går efter ett tag när jag slappnar av. Sen börjar hon koppla upp mig mot EKG, puls och blodtryck, som vanligt käns det som om blodtrycksmanchetten försöker "klämma" av mig armen, under tiden så stämmer hon av med mig om hur livet är i allmänhet, hur det varit sen vi sågs sist. på några minuter får hon en bild av hur tillvaron har varit och är. Sprutar in lite medel som ska hämma dom värsta hallucinationerna. Kopplar upp mig mot sprutan som ska ge mig behandling i 30 min, sätter igång maskineriet. Börjar känna hur det börjar bli lite luddigt, hur kroppen slappnar av, även om jag får lite ont i huvudet, så börjar det kännas lite bättre. snart så känner jag hur det känns som om kroppen flyter, den slappnar av, spänningarna försvinner, även om medlet gör att jag inte klarar av att ha ögonen öppna och jag bara svamlar när jag pratar, så är det otroligt skön känsla samtidigt, känslan att få släppa allt för en liten liten stund. Få bli lite ompysslad, hur kroppen får avlastning. Inte behöva ha ont. Även om det är för den lilla lilla stunden, så är det otroligt skönt. Sen när medlet har tagit slut, börjar man sakta men säkert återkomma till verkligheten, kroppen börjar göra sig påmind, hallå här är jag, snart har det gått en timme, men det känns som 10 min, tänk att en sån liten stund kan avlasta så mycket... få en att må lite bättre för en kort kort stund....